I tre trimmar. Sen kom hon. Jag brukar aldrig oroa mig när hon försvinner för jag vet att hon kommer tillbaka. Men idag måste jag erkänna att jag hann börja oroa mig för trots att jag ropat, visslat, gått i skogen och kört runt med bilen så fanns inte ett spår. Men sen så stod jag nyss ute på altanen och spejade så såg jag henne komma springandes över ängen. Hade det varit Akke hade jag väl förmodligen bölat redan efter en kvart.