Tre veckor senare...
Jag har varit glad, jag har varit ledsen, jag har varit arg, jag har varit jätteglad, jag har varit nöjd, jag har njutit, jag har varit förbannad, jag har varit stolt, jag har saknat, jag har varit irriterad, jag har varit äcklad, jag har varit trött.
-
Just nu sitter jag hemma i soffan, imorgon är jag äntligen ledig efter att ha jobbat hela veckan. Tre dagar på dagis och en dag på hemtjänsten. Jag gillar att vara på dagis, såå mycket bättre än mitt andra jobb. Men jag håller på att försöka ordna nytt jobb, ska bara få lite bättre självförtroende och ta tummen ur arslet. Är så feg och blyg för något nytt, det är väl det. Men det skadar ju aldrig att prova.
-
Imorgon skall jag åka till stan för på lördag ska jag tydligen åka dundret runt, tre mil på längdskidor. Herregu säger jag redan nu. Men allt ska man ju prova innan man dör. Mina motton i livet, prova allt man får chansen till innan man dör och så länge saker och ting inte tar död på en så är det ingen fara. Nä men tungt kommer det säkerligen bli men förhoppningsvis så skiner solen fast garanterat kommer den inte att göra det.
-
Nu ska jag fixa något kvällsfika innan jag går och lägger mig. Imorgon ska jag sova så länge jag bara kan, fast säkert kommer någon att ringa, eller smsa eller så plingar wordfeud. Alltid är det någonting av det. Sen ska jag äta frukost, vara ut med Akke eller Meija (Meija löper så vi har särat på dom) och sedan packa väskan och åka till stan.
-
Puss och Kram
Mer bilder än ord
Möttes av en trevlig överraskning när jag kom hem från jobbet en kväll
Godaste frukosten
Skidåkning med syster och hund
Torsdag 14:20
Jag hade ju med mig Akke till Gällivare i tisdags för att han skulle få träffa Jossans hund, det gick inte alls bra och det slutade inte så bra heller. Fick mms av Jossan imorse att de fått vara till veterinären med Stay vilket är supetråkigt och jag hoppas innerligt att han blir bra snart och att ingenting blir värre. Jag känner mig väldigt kass som hundägare, att jag inte har kunnat uppfostra Akke rätt. För det är ju inte hos honom felet ligger, det är ju jag som har gjort honom till den han är. Det är väl egentligen ingenting att grubbla över för det som har hänt har ju redan hänt, men det känns såklart så himla tungt och jobbigt ändå.
