En liten minnestext
Imorgon är det den 21 december, och varje år då den 21 december kommer betyder det att Draumur varit ifrån mig ännu ett år. Imorgon är det fem år. Självklart kommer det upp ett inlägg, ett lite djupare inlägg så att säga, det kommer det göra så länge jag och den här bloggen finns. Sitter ensam på jobbet just nu, filar lite på mitt inlägg och kikar på bilder. Tänker tillbaka.
Alltid på vintern ringde Camilla och frågade om jag ville följa med och rida, självklart ville jag det men samtidigt tyckte jag att det var lite läskigt för ibland hade ridstigarna snöat igen och väldigt ofta körde skotrarna på våra stigar så när vi kom med hästarna sjönk dom ju ganska mycket vilket jag tyckte var lite obehagligt. Och efter ridturerna var man så himla kall om fötterna och händerna!! Hästarna fick ju alltid täcke på sig och jag minns speciellt ett täcke som Draumur ofta hade på sig, det var mörkt grönt med hals så alltid då den skulle på var man ju tvungen att dra den över huvudet så att säga. Det var lite bökigt men det gick bra, Draumur var så snäll så han stod bara helt still när man pysslade.
Och vad jag saknar hovar mot asfalten!! Åh det är verkligen sommar för mig. En gång när jag var hos Johanna så utbrast hon "Tyst, jag hör klövar!!", hon menade givetvis hovar. Det var så himla härligt på somrarna, rida ute i skogen med solen gassandes i ryggen, flugor som flyger omkring och lukten av häst och läder och stanna hemma hos oss för att låta hästarna beta. Fasen var mysigt. Hade alltid på mig en blå GB-glass t-shirt när vi red och sockarna som gick upp till knäna.
Och dom där svarta vattenhinkarna, sååå himla tunga!! Fick ju ofta ta hand om hästarna på vintern när dom var bortresta, var riktigt trött på morgonen men såhär i efterhand var det ju värt det. Jag gillade verkligen att hjälpa till och hur kul är det inte att vara i stallet och pyssla? :) På morgonen satte jag vatten och hö färdigt i hagen och sen släppte jag ut dom. Mockade direkt och satte mer spån om det behövdes. Sen satte jag färdigt allt till kvällen, foder och hö. Vattenhinkarna tömde jag bara och så fyllde jag dom på kvällen när jag kom dit. Draumur hade en blå foderskopa och Bläsan en lila, kan hända att jag blandar ihop. Och hans fina grimma, en mörkblå med små guldiga hästar och ett svart grimskaft.
Jag hade typ kunnat skriva en bok om allt det här och alla minnen jag har men jag får väl hindra mig lite. Skriver det här mest för min egen del, jag vill kunna gå tillbaka och läsa. Och även för Josefine för hon var min stallkompis, hästarna stod även henne väldigt nära. Dock bultade hennes hjärta lite extra för Bläsan. Helt enkelt så saknar jag den tiden och det hade varit så himla kul om det fortfarande var så, framförallt för att man blivit lite äldre och mognare. Men även för att jag gärna vill vara delaktig i hästlivet, som det ser ut nu och som det känns nu så är den tiden förbi sen fem år tillbaka..ingenting kommer bli sig likt på den fronten igen.
Imorgon sägs det att jorden ska gå under, jag gråter inga tårar för det, för det betyder ju bara att jag skulle få vara med min söta bruna lilla kompis igen.
♥
♥
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Åren går men läker ändå inga sår.
Det är inte ofta som jag har gått förbi graven hans, inte alls ofta. Men jag klarar inte av det, jag bryter ihop så fort jag ser den där platsen för jag vet. Jag vet att bara en bit där under jorden och gräset så ligger han, han ligger ju där nedgrävd. Men det är ändå inte han för allt är borta. Hans vackra man finns inte längre och kommer aldrig mer att gå att ta i och hans mysiga bruna päls är borta, hans små öron och hans söta underläpp finns inte heller.
Så nära men ändå så långt borta. Det är så svårt att förstå att denna underbara och vackra varelse en gång stod i den röda trähagen och betade och nu, är han under jorden. Hans ben bär inte längre och hans gnäggande kommer förbli tyst. Så ska det ju inte vara! Det går liksom inte in i huvudet, jag vill inte inse det. Jag tror att om jag hade varit mer förbered så hade det känts lite bättre, absolut inte bra men bättre. För hans död kom så himla plötsligt. Ena dagen fanns han där och andra dagen var han borta.
Vems rumpa ska jag borsta av sågspån från? Vems man ska jag tova ut? Vems rygg ska få bära den bruna lädersadeln och det gröna schabraket? Vem ska jag rida runt på hockeyplan med? Vem ska jag lasta in i transporten med de svarta transportskydden? Vems snöstyltor under hovarna ska jag banka bort? Vem ska jag smeka över mulen och pussa på pannan? Vems nosgrimma ska jag spänna?
Fan, vad jag saknar dig.
I will never find
someone like you
Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
Min fina, du har föralltid en plats i mitt hjärta.
Tatueringstankar
Nu har jag hamnat i tatueringstankar igen,
denna gång till minne av finaste Draumur.
Just ikväll...
...saknar jag dig lite extra mycket.
21december2010
A date filled with tears and sorrow
21 december 2007 - 21 december 2010
Tre år har gått i den eviga vilan.
21 december 2007 - 21 december 2010
Tre år har gått i den eviga vilan.
dom du älskar mest mister du aldrig, de finns alltid inom dig
Springer till världens ände
Sitter här och tittar på en bild när jag rider Dröjmur. Jag vill bara hoppa upp och ner av ilska för att han är borta. Varför, varför? Det är helt sjukt, fast jag VET att han är död så tror jag inte på det, jag vill inte tro på det. För jag vill rida han, jag vill vara med han, jag vill utvecklas med honom.
FAN också, just när vi kommit igång och blivit ett bra par så försvinner han. Jag hade just lärt mig att hantera han, nu vet jag ju hur jag ska göra om han sticker eller inte går som jag vill, jag vet hur man ska tölta. Vi som skulle komma på en bättre plats i en tävling.
Jag är så arg samtidigt som jag är så ledsen, livet tar slut någongång. Och det är fan inte roligt, det är inte att leka med. Jag vill bara skrika och springa, springa långt långt bort. Fan ta någon annan istället, ta en häst som ingen bryr sig om, en häst som är dåligt omskött. En häst som inte är Dröjmur.
FAN också, just när vi kommit igång och blivit ett bra par så försvinner han. Jag hade just lärt mig att hantera han, nu vet jag ju hur jag ska göra om han sticker eller inte går som jag vill, jag vet hur man ska tölta. Vi som skulle komma på en bättre plats i en tävling.
Jag är så arg samtidigt som jag är så ledsen, livet tar slut någongång. Och det är fan inte roligt, det är inte att leka med. Jag vill bara skrika och springa, springa långt långt bort. Fan ta någon annan istället, ta en häst som ingen bryr sig om, en häst som är dåligt omskött. En häst som inte är Dröjmur.
Den långa manen som tyglarna alltid hamnade under,
den tjocka rumpan som jag brukade luta armbågen på,
din söta tjocka läpp och den runda magen,
kändes som att sadelgjorden aldrig skulle gå att stänga
D <3
Det har gått två år sedan Dröjmur avlivades. Även fast det har gått så lång tid så känns det som att det var igår.
Jag kommer ihåg att vi red fast det var -20 grader ute.
Jag kommer ihåg hur vi plumsa i mjuksnön, över skoterspår och det var så otäckt.
Jag kommer ihåg hur försiktig du var när det var stenigt.
Jag kommer ihåg hur du alltid höll din nos på Bläsans rumpa.
Jag kommer ihåg hur sur jag blev när andra red dig.
Jag kommer ihåg hur sågspånig du var på morgonen.
Jag kommer ihåg hur du aldrig ville fångas in när du var i hagen,
men en dag chockade du mig och stod helt still utan att röra en fena.
Jag kommer ihåg en gång när vi red upp till pulmukka.
Jag kommer ihåg så många fina saker med dig men jag kommer även ihåg
den 21 december 2007 då jag fick det jobbigaste beskedet i hela mitt liv,
att du var borta för all tid.
Det finns kvällar då jag gråter mig själv till sömns för att Du fattas i mitt liv. Jag saknar att tillbringa tidiga mornar och sena kvällar i stallet. Du var en stor del av mitt liv eftersom att jag var helger och lov med dig så när du försvann så plötsligt försvann även en stor bit av mitt liv, min fritid, mitt intresse.
Jag önskar att jag tog vara på varje sekund med dig, hade jag bara vetat vad som komma skulle. Du var gammal, det var du och jag visste att du inte hade länge kvar. Men jag trodde att vi hade två-tre år kvar tillsammans iallafall. But, nothing last forever.
Jag vill gråta ut i din päls och säga att jag saknar dig, för det gör jag.
Jag kommer ihåg att vi red fast det var -20 grader ute.
Jag kommer ihåg hur vi plumsa i mjuksnön, över skoterspår och det var så otäckt.
Jag kommer ihåg hur försiktig du var när det var stenigt.
Jag kommer ihåg hur du alltid höll din nos på Bläsans rumpa.
Jag kommer ihåg hur sur jag blev när andra red dig.
Jag kommer ihåg hur sågspånig du var på morgonen.
Jag kommer ihåg hur du aldrig ville fångas in när du var i hagen,
men en dag chockade du mig och stod helt still utan att röra en fena.
Jag kommer ihåg en gång när vi red upp till pulmukka.
Jag kommer ihåg så många fina saker med dig men jag kommer även ihåg
den 21 december 2007 då jag fick det jobbigaste beskedet i hela mitt liv,
att du var borta för all tid.
Det finns kvällar då jag gråter mig själv till sömns för att Du fattas i mitt liv. Jag saknar att tillbringa tidiga mornar och sena kvällar i stallet. Du var en stor del av mitt liv eftersom att jag var helger och lov med dig så när du försvann så plötsligt försvann även en stor bit av mitt liv, min fritid, mitt intresse.
Jag önskar att jag tog vara på varje sekund med dig, hade jag bara vetat vad som komma skulle. Du var gammal, det var du och jag visste att du inte hade länge kvar. Men jag trodde att vi hade två-tre år kvar tillsammans iallafall. But, nothing last forever.
Jag vill gråta ut i din päls och säga att jag saknar dig, för det gör jag.
Du kom, du gick.
Mitt hjärta du fick.
-
Underbara, älskade
Jag och Dröjmurs tävling i fyrgång
Älsklingsgubben!
Idag berättade Camilla att innan dom köpte Dröjmur så hade hans förra ägare varit på kurs med honom. Och när alla hade suttit och pratat hade kursledaren sagt något i stil med "Alltså det är en häst som inte alls gillar sitt turkosa täcke, han vill inte ha den!". Så alla hade ju fattat att det var Dröjmur, tydligen hade han pissat och bitit i täcket för att han inte tyckte om den och ville ha ett annat.
Men sötnos då:)
Två år sedan bifrost tävling
Idag är det två år sedan jag och Dröjmur tävlade för första och sista gången i fyrgång.
Jag var på cypern när jag fick veta att jag skulle tävla med honom. Vi var på hotellrummer när Camilla ringde, först prata hon med mamma lite och sen fick jag prata med henne. Tänkte "vad är det nuu" och när hon sa att hon anmält oss blev jag som nervös och stressad. Sa att vi måste hinna träna innan!!
När jag kom hem så börja vi träna direkt på hockeyplan, tror att det var ett varv tölt, ett varv trav, ett halvt varv skritt och sen ett helt varv galopp. Kommer inte riktigt ihåg ordningen.
Den 26 augusti 2007 tidigt på morgonen mådde jag jättedåligt, hade så ont i magen och kunde inte äta för att jag var såå nervös. Åkte tidigt till ridklubben i Gällivare och satt in hästarna i gäststallen och så. Tittade på några andra ekipage och sen var det min tur. Gick och gjorde Dröjmjur i ordning och värmde upp på en bana, mina ridbyxor var nytvättade och sadeln var nysmord så det lät ju hur mycket som helst när jag guppa runt på hans rygg.
Just innan de öppnade "grinden" till ridbanan så ville jag bara vända om sticka därifrån. Var verkligen nervös, trodde att allt skulle gå fel.
Synd bara att det inte hanns med en till tävling för det hade jag verkligen velat.
Jag var på cypern när jag fick veta att jag skulle tävla med honom. Vi var på hotellrummer när Camilla ringde, först prata hon med mamma lite och sen fick jag prata med henne. Tänkte "vad är det nuu" och när hon sa att hon anmält oss blev jag som nervös och stressad. Sa att vi måste hinna träna innan!!
När jag kom hem så börja vi träna direkt på hockeyplan, tror att det var ett varv tölt, ett varv trav, ett halvt varv skritt och sen ett helt varv galopp. Kommer inte riktigt ihåg ordningen.
Den 26 augusti 2007 tidigt på morgonen mådde jag jättedåligt, hade så ont i magen och kunde inte äta för att jag var såå nervös. Åkte tidigt till ridklubben i Gällivare och satt in hästarna i gäststallen och så. Tittade på några andra ekipage och sen var det min tur. Gick och gjorde Dröjmjur i ordning och värmde upp på en bana, mina ridbyxor var nytvättade och sadeln var nysmord så det lät ju hur mycket som helst när jag guppa runt på hans rygg.
Just innan de öppnade "grinden" till ridbanan så ville jag bara vända om sticka därifrån. Var verkligen nervös, trodde att allt skulle gå fel.
Men allt gick jättebra, skrapade ihop iallafall några poäng. Hamnade bland dom sista men jag är så nöjd ändå. Jag är så stolt över att han tog tölt och den gick bra, mycket bättre än jag trodde.
Synd bara att det inte hanns med en till tävling för det hade jag verkligen velat.
Godi Frá Móeidarhvoli
(Dröjmur)
The one and only
Den finaste av dom finaste <3
(Dröjmur)
The one and only
Den finaste av dom finaste <3
Ett år har gått..
Jag kommer såväl ihåg den där kalla decemberkvällen. Jag hade gått ut för att möta Pernilla då Jenny ringde;
- Dröjmur är borta, de har tagit bort Dröjmur.
Jag var tyst ett tag och tankarna for omkring i min skalle, förstod inte riktigt vad hon sagt.
- Jaha, sa jag bara och la på fort.
Jag mötte Pernilla och jag kommer fortfarande ihåg vad jag sa till henne
- Dåliga nyheter, de har tagit bort Dröjmur.
Vi gick hem till mig där det var fullt hus, Jens, David, Robin, Robin, Danne, Emil satt och spelade couronne. Vi kollade tv och timmarna gick. Sen när alla hade farit hem tänkte jag fika och sen gå och lägga mig. Just när jag tagit brödet sa Jenny till mamma och pappa att Dröjmur hade avlivats. Pappa frågade mig om det var han jag brukade rida, båda tyckte det var tråkigt och det var då det brast. Tårarna kom och efter kanske en timme eller två somnade jag gråtandes..
Det var den värsta dagen i hela mitt liv. Nu har det gått ett år och jag saknar honom mer och mer för varje dag som går. Även fast det är omöjligt hade jag bara velat krama om hans tjocka hals och galoppera med hans tunga galopp över ängarna en sista, sista gång..
Allt gick så fort, du bara försvann.
- Dröjmur är borta, de har tagit bort Dröjmur.
Jag var tyst ett tag och tankarna for omkring i min skalle, förstod inte riktigt vad hon sagt.
- Jaha, sa jag bara och la på fort.
Jag mötte Pernilla och jag kommer fortfarande ihåg vad jag sa till henne
- Dåliga nyheter, de har tagit bort Dröjmur.
Vi gick hem till mig där det var fullt hus, Jens, David, Robin, Robin, Danne, Emil satt och spelade couronne. Vi kollade tv och timmarna gick. Sen när alla hade farit hem tänkte jag fika och sen gå och lägga mig. Just när jag tagit brödet sa Jenny till mamma och pappa att Dröjmur hade avlivats. Pappa frågade mig om det var han jag brukade rida, båda tyckte det var tråkigt och det var då det brast. Tårarna kom och efter kanske en timme eller två somnade jag gråtandes..
Det var den värsta dagen i hela mitt liv. Nu har det gått ett år och jag saknar honom mer och mer för varje dag som går. Även fast det är omöjligt hade jag bara velat krama om hans tjocka hals och galoppera med hans tunga galopp över ängarna en sista, sista gång..
Allt gick så fort, du bara försvann.
They say that memories are golden,
well maybe that is true
I never wanted memories,
I only wanted you
A million times I needed you,
a million times I cry
If love alone could have saved you,
you never would have died
In life I loved you dearly
in death I love you still
In my heart you hold a place
that no one ever can fill
If tears could build a stairway
and heartache make a lane
I walk the path to heaven
to bring you back again....
Things will never be the same again...
well maybe that is true
I never wanted memories,
I only wanted you
A million times I needed you,
a million times I cry
If love alone could have saved you,
you never would have died
In life I loved you dearly
in death I love you still
In my heart you hold a place
that no one ever can fill
If tears could build a stairway
and heartache make a lane
I walk the path to heaven
to bring you back again....
Things will never be the same again...
Best ever
Jag saknar tiderna med den här trion, livet lekte och allt var bra. <3
Please let me go
Min fina prins
Det finns dagar när
du fyller min själ
upptar hela mitt väsen
tänker inte på nåt annat
än hur det skulle kunna vara
du fyller min själ
upptar hela mitt väsen
tänker inte på nåt annat
än hur det skulle kunna vara
sovmorgon ju
kom på att jag har ju sovmorgon imån, börjar först tio. väldigt passande faktiskt för jag känner att jag behöver en liten sovmorgon nu! Sen tror jag att jag slutar hyffsat tidigt.
var och promenerade med Pernilla en sväng här för ett tag sen, var typ helt dött. Kom ett litet moppegäng på 5-6 st, såg lagomt töntigt ut.
Har lite ont i huvudet så jag ska sova snart, datorn dör ändå på en halv timme för batteriet är snart slut.
näe nu orkar jag inte skriva nå mer :)
vi höres imorgon istället, gonatt!
Min fina lilla ängel, varför lämnade du mig?
var och promenerade med Pernilla en sväng här för ett tag sen, var typ helt dött. Kom ett litet moppegäng på 5-6 st, såg lagomt töntigt ut.
Har lite ont i huvudet så jag ska sova snart, datorn dör ändå på en halv timme för batteriet är snart slut.
näe nu orkar jag inte skriva nå mer :)
vi höres imorgon istället, gonatt!
Min fina lilla ängel, varför lämnade du mig?
hk, frissa, Dröjmur
Hade provmiddag på hk:n idag, vi lagade en kryddig kycklinggryta med ris och fruktsallad till efterrätt. det var supergott! :D dessutom fick vi mvg på den också ;p
Imorgon ska jag till frissan kvart i fyra :s är jätterädd att det ska bli helt fult, men ska ta med en bild på Johannas frisyr så hoppas att det blir bra! :D
En sak till, jag saknar Dröjmur! och då menar jag jättemycket. alla tycker säkert att jag gnäller svinmycket och är jobbig och det finns säkert en hel drös med värre saker, men det är så tomt utan honom. Det är inte som det ska vara. Jag saknar att kunna rida ut när jag vill och se han stå där i hagen, det kommer aldrig bli som förut igen. Det känns ändå inte som att han är död utan bara bortrest, men så är det inte. Snart kommer sommaren och vi har alltid farit ut på en massa härliga ridturer med solen gassandes i ryggen, vad ska vi göra nu? Jag trodde inte att man kunde sakna ett djur så här mycket, men det kan man verkligen och det är hemskt. Hojja. När jag kollar på alla bilder på han vill jag bara ha tillbaka honom. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Men jag önskar bara att jag hade fått se honom en sista gång. Kommer ihåg att Camilla hade ringt tidigare på dagen innan Dröjmur avlivades, jag ångrar att jag inte var hemma, kanske tänkte hon att jag skulle komma och säga hejdå för sista gången?
En lycklig saga som plötsligt försvinner,
ett hastigt farväl och tårar som rinner,
munnen skrattar och hjärtat gråter
han gick och kommer aldrig åter
