En liten minnestext

Imorgon är det den 21 december, och varje år då den 21 december kommer betyder det att Draumur varit ifrån mig ännu ett år. Imorgon är det fem år. Självklart kommer det upp ett inlägg, ett lite djupare inlägg så att säga, det kommer det göra så länge jag och den här bloggen finns. Sitter ensam på jobbet just nu, filar lite på mitt inlägg och kikar på bilder. Tänker tillbaka.
 
Alltid på vintern ringde Camilla och frågade om jag ville följa med och rida, självklart ville jag det men samtidigt tyckte jag att det var lite läskigt för ibland hade ridstigarna snöat igen och väldigt ofta körde skotrarna på våra stigar så när vi kom med hästarna sjönk dom ju ganska mycket vilket jag tyckte var lite obehagligt. Och efter ridturerna var man så himla kall om fötterna och händerna!! Hästarna fick ju alltid täcke på sig och jag minns speciellt ett täcke som Draumur ofta hade på sig, det var mörkt grönt med hals så alltid då den skulle på var man ju tvungen att dra den över huvudet så att säga. Det var lite bökigt men det gick bra, Draumur var så snäll så han stod bara helt still när man pysslade.
 
Och vad jag saknar hovar mot asfalten!! Åh det är verkligen sommar för mig. En gång när jag var hos Johanna så utbrast hon "Tyst, jag hör klövar!!", hon menade givetvis hovar. Det var så himla härligt på somrarna, rida ute i skogen med solen gassandes i ryggen, flugor som flyger omkring och lukten av häst och läder och stanna hemma hos oss för att låta hästarna beta. Fasen var mysigt. Hade alltid på mig en blå GB-glass t-shirt när vi red och sockarna som gick upp till knäna.
 
Och dom där svarta vattenhinkarna, sååå himla tunga!! Fick ju ofta ta hand om hästarna på vintern när dom var bortresta, var riktigt trött på morgonen men såhär i efterhand var det ju värt det. Jag gillade verkligen att hjälpa till och hur kul är det inte att vara i stallet och pyssla? :) På morgonen satte jag vatten och hö färdigt i hagen och sen släppte jag ut dom. Mockade direkt och satte mer spån om det behövdes. Sen satte jag färdigt allt till kvällen, foder och hö. Vattenhinkarna tömde jag bara och så fyllde jag dom på kvällen när jag kom dit. Draumur hade en blå foderskopa och Bläsan en lila, kan hända att jag blandar ihop. Och hans fina grimma, en mörkblå med små guldiga hästar och ett svart grimskaft.
 
Jag hade typ kunnat skriva en bok om allt det här och alla minnen jag har men jag får väl hindra mig lite. Skriver det här mest för min egen del, jag vill kunna gå tillbaka och läsa. Och även för Josefine för hon var min stallkompis, hästarna stod även henne väldigt nära. Dock bultade hennes hjärta lite extra för Bläsan. Helt enkelt så saknar jag den tiden och det hade varit så himla kul om det fortfarande var så, framförallt för att man blivit lite äldre och mognare. Men även för att jag gärna vill vara delaktig i hästlivet, som det ser ut nu och som det känns nu så är den tiden förbi sen fem år tillbaka..ingenting kommer bli sig likt på den fronten igen.
 
Imorgon sägs det att jorden ska gå under, jag gråter inga tårar för det, för det betyder ju bara att jag skulle få vara med min söta bruna lilla kompis igen. 
 

Kommentarer
Josefine

Åh... Gud så jag saknar det!! Våra älskade pälsbollar...

2012-12-23 @ 23:10:57
Josefine

Åh... Gud så jag saknar det!! Våra älskade pälsbollar...

2012-12-23 @ 23:10:57
Josefine

Åh... Gud så jag saknar det!! Våra älskade pälsbollar...

2012-12-23 @ 23:10:58

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort