Idag skulle Meija fyllt 11 år, hoppas du har det bra vart du än är och att du får massor med godis och korv! Jag älskar dig och saknar dig så satans jävla mycket. <3
Nu har jag kramat om henne, suttit med henne i famnen, pussat på henne, fällt tårar på henne. Det känns så jävla konstigt att hon ligger i den lilla vita urnan med en guldsymbol på. Att askan där inne en gång var världens mysigaste vovve som var våran, våran Meija. Som alla tyckte om, fina pigan. Så himla go. Jag saknar dig hjärtat. Men nu är du iallafall hemma igen.
Äntligen har vi fått hämta hem Meija och jag längtar tills jag får hålla henne i mina armar. 2 månader, 1 vecka och och 4 dagar har hon varit borta. Nu vilar hon i en fin vit urna, nästan lika fin som hon var. <3
Det hela började ungefär en vecka innan. Jag fick sms av mamma "Tagit tempen på Meija, 38,1 det är väl normalt". Jag svara tillbaka att "Tror hon legat kring 37 förut när vi kollat men jo nog är det normalt ändå, vadådå? Hörde att hon spytt igår". Så tydligen hade Meija spytt när mamma och pappa var ute på promenad med hundarna och efter det börjat vingla innan hon lagt sig ner. Så då hade dom hämtat en bil från min faster och kört hem Meija. Hon hade också druckit mycket vatten och flåsat. (För två år sen var det samma sak, hon drack mängder med vatten, kissade såklart en hel del och var väldigt uppsvälld. Vi var till veterinären med henne då och proverna visade tecken på lite socker men det var inte mer än så.)
Men hon hade iallafall ätit bra och skitit normalt. Dagen efter skickade mamma en liten film åt mig på Meija där det lät precis som att hon var täppt i näsan. Det var på onsdagen. Åkte till byn på fredag och när jag gick till hundarna såg jag hur Meija hade en massa klet i nosen och andades även väldigt konstigt. Var ute och promenerade med hundarna under helgen och Meija kändes lite slö, hon la sig när när jag stannade och pratade med Mor och Far som körde förbi. Tog tempen på henne när vi kom hem och den visade 39, dock vet jag inte om den kan visa högre efter ansträngning.
På lördagkväll åkte jag in till stan för att jag skulle på fest. Jag tror att det var på söndagen när jag pratade med mamma i telefon som hon sa att Meija inte ätit. Det var även då jag blev riktigt orolig och förstod att någonting verkligen inte var som det skulle. Meija har aldrig nekat mat, hon älskade allt som gick att äta! Lyssnade direkt man sa kakor, korv eller godis. Så jag sa att dom måste verkligen ringa till veterinären. Grät en hel del den dagen för att jag var rädd att det inte kommer sluta på ett bra sätt. Kommer inte ihåg vilken dag det var men hon började spy väldigt mycket, så fort hon fått i sig någonting så spydde hon upp det.
Måndagen kom, jag hade haft huvudvärk hela natten och sovit väldigt dåligt så jag stannade hemma från jobbet. Ringde till Jenny och frågade om pappa bokat tid men det hade han inte. Meija hade nämligen varit på viften samma morgon och då tyckte han att "inte kan hon vara så sjuk då". Men efter mycket tjat så ringde han till slut och fick tid dagen efter kl.15:00. Meija hon fick i sig lite korv och makaroner men det kom upp igen lika fort. När pappa var i telefon med veterinären hade dom pratat om avlivning och kremering sa Jenny. Grät gjorde jag även denna dag för jag började tänka på att vi kanske skulle vara tvungna att ta bort henne.
Tisdag då. Världens jobbigaste jävla dag. Under natten hade jag så himla ont i magen och mådde så illa, trodde jag skulle få magsjuka så jag stannade för säkerhetsskull hemma från jobbet. Eftersom vi hade tid den dagen till veterinären så hade mamma tagit med Meija in till stan på morgonen så jag ringde till henne och sa att hon kan komma till mig med henne så slipper hon sitta i bilen. Jag tror klockan var efter tolv innan dom kom, på vägen upp till mig spydde Meija i trappen så mamma torkade upp det medans Meija låg brevid och flåsade. Fick till slut upp henne och gav vatten, öppnade balkongdörren så hon kunde gå ut dit. Hade haft gråten i halsen hela dagen så kunde inte hålla mig till slut, såg ju att hon inte mådde bra och var så himla rädd att det verkligen skulle vara sista gången jag fick vara med henne. Hon följde efter mig vart jag än gick inne i lägenheten, jag kramade om henne flera gånger, pussade henne på nosen, gav kakor, tog kort på henne. Sen satt jag på golvet och klappade henne länge.
14:41 ringer pappa och säger att jag ska komma ner med henne för han var strax där. Vi gick sakta ner för trapporna och väl nere fick pappa lyfta in henne i bilen för hon klarade inte av att hoppa in själv. Tänkte säga åt han att han skulle ringa ifall vi måste ta bort henne, men jag gjorde aldrig det. Smekte henne över kinden innan vi stängde bagaget. När jag började gå upp för trapporna kastade jag en blick över axeln utifall att det var sista gången jag såg henne. La mig i soffan och kollade andra avenyn, sov en stund bara för att tiden skulle gå. Vaknade kring halv5 men pappa hade fortfarande inte ringt, snapchatade med Jenny om att det tog himla lång tid. Började med maten, skalade potatis och satte den att koka, klippte just upp påsen till laxen då telefonen som var på laddning brevid micron ringde.
16:55 ringer pappa. Jag trycker på svaraknappen med nervösa fingrar. Säger "hallå" men får inget svar, så jag säger hallå igen och då hör jag pappa med gråt i rösten säga att han har dåliga nyheter. Nejnejnej. Jag brister ut i gråt och försöker få fram "är hon borta nu?" men det går inte. Lägger på och faller ihop på köksgolvet. Jag gråter men stannar upp ibland och tänker att det inte är sant, att jag kanske missuppfattade vad pappa sa. Vet inte hur länge jag sitter där, men bestämmer mig för att jag inte kan vara där, jag måste till byn.
Jag minns inte mycket av bilresan och när jag rullade upp på gården tänkte jag än en gång att jag hört fel och att Meija skulle vara där i buren med Akke. Det var hon inte. Jag halvsprang in och möttes av mamma, pappa och Jenny. Grät och kramade om dom. Sen hämtade jag in Akke och satt på hallgolvet med armarna om honom och ansiktet i hans päls. Fina lillpojken som inte kan ha förstått nånting. Sov med fönstret öppet den natten utifall att Meija skulle låta där ute.
Meija hade alltså fått diabetes, ett normalt värde har jag för mig skulle ligga under 10 men hon hade legat över 20. Med tanke på hennes ålder (10,5år) och behandlingen mot diabetes så fick hon somna in. Jag ångrar så mycket att jag inte var med henne när hennes sista andetag togs.
Älskade Meija, himlens finaste ängel. <3
Det ska vara "Akke och Meija", inte bara "Akke". Det står ju till och med på skylten. Det ska också vara "mina älsklingar", "hundarna", "gumman och gubben". Det ska vara ord som betyder att det är flera, inte bara en.
Idag fick Meija somna in. Fina, fina Meija som vi haft i över 10 år och nu bara helt plötsligt är hon borta och aldrig mer kommer jag få krama om henne. Det känns helt ofattbart. Min mysgumma. Jag älskar dig pigan och saknar dig helt otroligt mycket, Du fattas i våran familj.
På fredag hade vi tid till veterinären och väl där fick vi svar på våra frågor, varför hon haltar och vad knölen är. Diagnosen blev artros på båda frambenen och juvertumör. Mot artrosen fick hon medicin som skall ätas i 20 dagar och om någon vecka ska vi tillbaka och lägga upp ett träningsschema för henne. Tumören tyckte han att vi ska operera bort, dock har vi bestämt oss efter att bl.a. ha läst på internet, att hon har några år på nacken + att det kostar en del att vi inte kommer att göra någon operation. Skulle hon må dåligt och tumören växer får vi helt enkelt göra det som är bäst för henne. Jag vet inte om det är en godartad eller elakartad tumör då inga tester har gjorts. Att inte se samma glimt i ögonen på henne tynger ner hjärtat litegrann och när hon haltar fram på våra promenader så vill jag bara lyfta upp henne ochh hjälpa henne.
Förra året i augusti åkte vi in med Meija till veterinären för hon drack fruktansvärt mycket vatten och var väldigt uppsvälld. Dock komms det inte fram till någonting. För någon månad sen var det likadant igen, men jag tror att det har börjat avta. Vad hon också gjort en längre tid är att hon haltat på frambenet och det har bara blivit värre tycker jag. En knöl har hon haft väldigt länge på magen, liksom under tissen, och den blivit större än vad den varit så jag har ingen aning om vad det kan vara. Ett veterinärbesök måste nog absolut göras inom en snar framtid. Hon ser så hängig ut i ansiktet och ögonen ser så sorgsna ut, inte alls sådär som hon brukar se ut.
Lilla pigan, hur står det till?
Idag fyller Meija hela 8år, grattis pigan!
Vad heter din hund? Meija
Varför valde du just det namnet och vilka andra namn funderade du på?
Hon hette det från början och eftersom att vi inte kom på något annat namn så fick det bli det.
När är din hund född?
15 Februari 2003
Vilken ras är den och vilken färg har den?
Jämthund i flera färger, svart, vit, grå.
Vad väger din hund?
28 - 30 kg
Vart köpte du hunden och vad kostade den?
Vi köpte henne från en familj i tärendö, jag tror att hon kostade 2500:-.
Varför valde du just den rasen?
Det var för att pappa skulle ha en jakthund.
Har du deltagit i några tävlingar med hunden?
Nej
Är hunden rädd för något?
Nej jag tror faktiskt inte det, eller ja hon är lite rädd när man är ute och åker spark och cyklar. Då håller hon sig helst så långt bort som möjligt.
Vill du ha fler hundar av samma ras?
Nja, men när jag blir äldre ska jag köpa en egen hund. Vilken ras vet jag inte.
Kan hunden några konster och lydnad?
- sitt
- ligg
- snurra (nyss lärt henne)
- spela död (också nyss lärt)
- vacker tass
- NEJ!
- stanna
- stå
- kom hit (fast då är det på hennes villkor, kommer när hon vill. Fast hör hon att man blir riiktigt förbannad så kommer hon direkt)
Jag utmanar följande:
Alla hundägare!
Länka gärna om du gör utmaningen :)
