Nu har jag kramat om henne, suttit med henne i famnen, pussat på henne, fällt tårar på henne. Det känns så jävla konstigt att hon ligger i den lilla vita urnan med en guldsymbol på. Att askan där inne en gång var världens mysigaste  vovve som var våran, våran Meija. Som alla tyckte om, fina pigan. Så himla go. Jag saknar dig hjärtat. Men nu är du iallafall hemma igen.