Jag kommer såväl ihåg den där kalla decemberkvällen. Jag hade gått ut för att möta Pernilla då Jenny ringde;

- Dröjmur är borta, de har tagit bort Dröjmur.
Jag var tyst ett tag och tankarna for omkring i min skalle, förstod inte riktigt vad hon sagt.
- Jaha, sa jag bara och la på fort.

Jag mötte Pernilla och jag kommer fortfarande ihåg vad jag sa till henne
- Dåliga nyheter, de har tagit bort Dröjmur.

Vi gick hem till mig där det var fullt hus, Jens, David, Robin, Robin, Danne, Emil satt och spelade couronne. Vi kollade tv och timmarna gick. Sen när alla hade farit hem tänkte jag fika och sen gå och lägga mig. Just när jag tagit brödet sa Jenny till mamma och pappa att Dröjmur hade avlivats. Pappa frågade mig om det var han jag brukade rida, båda tyckte det var tråkigt och det var då det brast. Tårarna kom och efter kanske en timme eller två somnade jag gråtandes..

Det var den värsta dagen i hela mitt liv. Nu har det gått ett år och jag saknar honom mer och mer för varje dag som går. Även fast det är omöjligt hade jag bara velat krama om hans tjocka hals och galoppera med hans tunga galopp över ängarna en sista, sista gång.. 

Allt gick så fort, du bara försvann.