Åren går men läker ändå inga sår.

Det är inte ofta som jag har gått förbi graven hans, inte alls ofta. Men jag klarar inte av det, jag bryter ihop så fort jag ser den där platsen för jag vet. Jag vet att bara en bit där under jorden och gräset så ligger han, han ligger ju där nedgrävd. Men det är ändå inte han för allt är borta. Hans vackra man finns inte längre och kommer aldrig mer att gå att ta i och hans mysiga bruna päls är borta, hans små öron och hans söta underläpp finns inte heller.

Så nära men ändå så långt borta. Det är så svårt att förstå att denna underbara och vackra varelse en gång stod i den röda trähagen och betade och nu, är han under jorden. Hans ben bär inte längre och hans gnäggande kommer förbli tyst. Så ska det ju inte vara! Det går liksom inte in i huvudet, jag vill inte inse det. Jag tror att om jag hade varit mer förbered så hade det känts lite bättre, absolut inte bra men bättre. För hans död kom så himla plötsligt. Ena dagen fanns han där och andra dagen var han borta.

Vems rumpa ska jag borsta av sågspån från? Vems man ska jag tova ut? Vems rygg ska få bära den bruna lädersadeln och det gröna schabraket? Vem ska jag rida runt på hockeyplan med? Vem ska jag lasta in i transporten med de svarta transportskydden? Vems snöstyltor under hovarna ska jag banka bort? Vem ska jag smeka över mulen och pussa på pannan? Vems nosgrimma ska jag spänna?

Fan, vad jag saknar dig.

I will never find
someone like you




Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
Min fina, du har föralltid en plats i mitt hjärta.



Kommentarer

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort