Idag efter gympan såg vi att några från hedskolan var i bowlinghallen. När vi kom upp till entren så satt Petra där. Jag saknar henne så mycket, allt var mycket roligare på den tiden. Jag saknar att ha Anna-Lena, Ida, Petra som lärare. Jag saknar att ha Evelina och Ronja i min klass. Men ingenting kommer någonsin bli det samma igen. Det är så mycket jag vill ha tillbaka, kan det inte finnas en tillbakaspolningsknapp?Det finns så mycket som jag vill göra om.

Idag mår jag bara skit.

Men snart kommer mamma med ostburgare, strips och en cola.

Tills vidare ska jag dränka mig i tårar.

Och fråga mig inte varför jag är så här.